Min vardag, mitt liv.

Igår skulle jag egentligen bara rida Silver men så när jag kom till stallet var där några som precis var på väg ut och skritta i skogen så jag tänkte att jag kunde följa med med Jack. Det gjorde honom gott trots att han egentligen skulle vara ledig, och jag fick en bra orsak till att utmana mig själv igen och våga rida ut. Jack är ju inte helt lätt att rida ut med om vi säger så, det brukar vara en mindre vacker dans på ett eller två ben och jag vet helt ärligt inte om jag klarar av att sitta där när han brallar ur.. Men att följa med två andra när de bara ska skritta kändes som nåt vi kanske kunde klara så jag struntade i gramanen och följde med. Det gick hur bra som helst tills ena hästen kom lös (ingen trillade av utan klev av alldeles frivilligt 😅) och galopperade mot oss i full fart. Då flippade det för Mr J och han reste sig rätt upp för att bocka och försöka sticka iväg efter så fort han landade.. Jag är inte helt säker på hur jag hölls där, men det var lite för mycket adrenalin på en och samma gång för min smak haha! Det var omöjligt att skritta resten av vägen hem då Jack tyckte det var helfestligt och bara taktade hit och dit hela vägen.. Jag var tvungen att trava igenom honom på ridplan när vi kom tillbaka för att inte lämna några onödiga idéer i huvudet på honom tills nästa gång. Om det blir någon nästa gång, jag är feg haha! 

Sedan var det Silvers tur och det första jag tänkte när jag satt upp på henne var "har hon krympt?!" 😁 

Jack är enorm att rida så att sitta upp på Silver genast efter det kändes lite komiskt. De första tio minuterna var jag helt lost men så fort vi hade värmt upp kände jag mig så hemma igen som jag bara gör på Silvers rygg. Dressyrstaketen är uppställda på ridbanan nu och bottnen var nyharvat, åh den glädjen och tillfredsställelsen! Silver tittade ett tag på bokstäverna och trodde att man skulle hoppa över staketet (hon trodde säkert de var cavalettin) några gånger men efter att hon fick fundera på dem i lugn och ro kunde jag rida igenom henne och nå en helt fantastisk känsla igen. Jag red program genom hela passet 😍 

Jag hade lovat familjen att jag skulle vara hemma senast klockan åtta för att vi skulle äta middag tillsammans, men det blev ju såklart inte som planerat.. Jag älskar verkligen att vara i stallet igen och när jag är där är mobilen på ljudlöst och jag bryr mig inte om vad klockan är. Exakt så här kändes det för många år sedan när jag stod uppstallad i stall Splinter och jag kan inte ens med ord beskriva den glädje och tacksamhet jag känner över att jag äntligen hittat tillbaka till det igen. Det känns helt seriöst som att jag har en orsak att leva igen, en mening att fylla mina dagar med och ett ställe att kalla hem där jag kan stänga av alla tankar och måsten och bara vara med mina bästa vänner. De bästa vännerna som jag kan lita på att aldrig nånsin skulle göra mig illa eller svika mig, det är de fyrbenta ❤ 

Nu lät det där ju som att jag varit totalt deprimerad och trött på livet utan hästarna och fullt så dramatiskt har det ju inte varit. Jag har mått väldigt dåligt till och från de senaste åren, men jag har såklart känt lycka och glädje i andra saker. Jag har bara inte förstått att det saknas en stor bit av mig, den biten som ger det där lilla extra i livet som jag så behöver för att vara just jag. Så min familj och mina vänner får lära sig att det åter igen finns något som verkligen är prio ett i mitt liv, något jag inte kompromissar med och som jag vill att ska få sluka mig och min tankeverksamhet alla dagar i veckan. Så den missade middagen igår var nog inte den sista i ordningen hihi 🙊 

Idag ska jag äntligen hämta mitt träns från Ridmer! Jag fick ett stört fint pannband av mammis i födelsedagspresent också, Jack kommer vara finast i stallet i gråa och klara kristaller! 

Men först ska jag åka och fixa naglarna som gått av, jag har inte hunnit med det när det funnits viktigare saker att ta hand om 😉