Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Bröllop

Publicerad 2013-04-30 16:42:00 i Allmänt,

Nu när inbjudningskorten kommit fram till våra gäster så kan jag äntligen gå ut med något som varit jätte svårt att hålla tyst om. 
 
På nyårsafton gick min älskade ner på knä och friade till mig, och lördagen den 13:e juli i år ska jag gå ner för altaret och säga I do åt världens finaste, mest underbara man! 
Det är du och jag för evigt Nicke ♥
 
Nu vet ni vad jag har gjort alla de gånger jag skrivit att jag varit på ärenden, skött viktiga saker osv. Det har inte varit lätt att hålla tyst om en så här stor sak, speciellt här på bloggen då jag annars berättar allt viktigt och stort som händer! 
Jag lovar att ni ska få följa med på den här resan, dock kan jag inte berätta så många detaljer innan själva bröllopet då jag vill att dagen ska vara en överraskning för våra gäster. 
 
Det jag kan berätta är att vårt bröllop kommer vara så långt ifrån traditionellt som man kan komma. Min klänning är inte vit, men den är väldigt stor och ståtlig på alla sätt och vis. Den består av 1,5 meter släp och massa swarowskikristaller, den är uppsydd efter mina mått och sitter som ett smäck! ♥
Min ring är i vitguld med diamanter och rubiner, ska det vara så ska det vara, jag är inte den som nöjer mig med lite ;) Haha nej då, skämt och sido, jag ska förhoppningsvis titta på min ring och minnas den stora dagen varje dag för resten av mitt liv och då vill jag också att den ska vara vacker och spegla mig och min personlighet. Och så hör det ju till att vigselringen ska överglänsa förlovningsringen, och ni som har sett min förlovningsring förstår nog varför vigselringen måste vara lite speciell.. ;) 
 
Vi gifter oss i Fagerviks underbart vackra kyrka, precis vid vattnet och med en lummig trädgård runt om. Jag kommer skrida till altaret till tonerna av den låten som lyfter fram de allra bästa minnena vi har tillsammans. När vi ska gå ut ska vi dock vara lite mer traditionella :) 
 
Mina fina brudtärnor är såklart Tina (utan henne vid min sida skulle jag inte gifta mig), Trine, Hanne och Emma. Älskade syster är min blomflicka, för visst kan man vara blomflicka trots att man är 16 år gammal! 
Nicke valde Toffe, Thomppa, Jussi och Roy som sina bestmans, åh vad bra det kommer bli! 
 
Vår bröllopsfotograf är bästa Kickan Wicksell från Sverige, hon kommer göra en "dokumentary photography", alltså att hon följer med oss från tidigt på morgonen till sent på kvällen. Det betyder att vi inte bara kommer ha bröllopsporträtten utan alla förberedelser förevigade i proffsig kvalitet ♥
 
Nu väntar både jag och älskling med spänning på vad våra vänner har hittat på för hemskheter åt oss, både mina tjejer och hans bestmans tyckte att möhippa och svensexa (vilka löjliga ord!) var ett måste så vi får väl se var det slutar :D
 
To be continued..
 

Ett öppet brev

Publicerad 2013-04-29 17:45:05 i Allmänt,

Jag har klurat och funderat på om jag ska skriva det här eller inte, men nu så känner jag att det verkligen behövs så here we go.
 
Det här är ett öppet brev till er alla där ute som läser min blogg av helt fel orsaker.
Jag har över 200 unika läsare här på min blogg varje dag. Det är tvåhundra människor som klickar sig in här för att de vill läsa om mig och mitt liv, för att de tycker om mig och djuren jag lever med. Bland de tvåhundra finns det en handfull personer som inte läser den här bloggen på rätt grunder, utan de läser för att de älskar att hata mig, att hitta fel i allt jag gör och för att de ska ha material till den dagliga skvallerstunden.
Jag vill att speciellt de personer läser följande text väldigt noggrannt. 
 
"Hej kära haters.
Jag vill börja med att säga att jag är väldigt förundrad över er och ert uppförande. Jag undrar många gånger vad som gått fel i eran uppfostran, varför ni har blivit som ni blivit och hur ni kan vara så falska som ni är. Jag har egentligen inte kommit fram till något som skulle kunna förklara och ursäkta det beteende ni uppvisar mot era medmänniskor.
För det är det jag, och alla andra ni älskar att hata är, era medmänniskor. 
Ni klickar er in här på min blogg varje dag för att läsa mina senaste inlägg. Ni läser knappast hela texten utan väljer ut små delar ur helheten, för att sedan förvränga det så att det blir ett smaskigt skvaller av det jag skrivit. 
Jag vet inte om jag ska tycka det är smickrande, eller bara pinsamt att ni faktiskt slösar er tid och energi på att samlas på diverse ställen och spekulera i hur jag lever mitt liv, besluten jag tar och saker jag gör. Jag tror jag väljer att vara smickrad över det, annars blir jag bara så himla arg och jag vill inte ge er den glädjen. 
 
Jag är inte perfekt, jag har också pratat illa bakom ryggen på människor jag inte tycker om. Jag har också spridit rykten innan jag tagit reda på om det stämmer eller inte, och jag har många gånger önskat misär till någon annan. Men jag har aldrig, någonsin, låtit mina tankar och åsikter om någon sabotera för den personen. Jag bestämde mig också för länge sedan att sluta med att gå bakom ryggen på de personer jag umgås med och som är mina vänner. Om jag har något att säga som känns jobbigt att säga tar jag mig i kragen och konfronterar den personen som saken gäller. Jag umgås inte heller med sådana människor som jag inte tycker om, och låtsas inte vara deras vän om jag inte vill vara det. Jag struntar helt enkelt i dem. Dock så har min mamma lyckats något sådär med att uppfostra mig, så jag hälsar när jag möter på någon jag känner, och jag uppför mig civiliserat i situationer som kräver det. Men jag låtsas inte under några omständigheter att vara vän med någon som jag tycker illa om. Så snälla, missta inte min hövlighet för vänlighet, det är en väldigt stor skillnad där.
 
Jag tycker att ni ca fem personer skulle kunna göra det samma. För jag kan faktiskt inte för allt i världen förstå varför ni är trevliga och hjälpsamma när jag någon gång bett om en tjänst (så som man brukar göra bland vänner och bekanta), för att i nästa stund stå och snacka så mycket skit som det bara hinner komma ut från munnen. Varför kan ni då bara inte låta bli att svara på ett sms, eller ta bort mig från er vänner-lista på Facebook? Varför kan ni inte göra som jag gör med er, ignorera mig för att ni inte tycker om mig? Alla kan inte tycka om alla, och jag lider verkligen ingen som helst nöd om inte ni vill vara trevliga mot mig, jag har mina vänner så jag klarar mig fint. 
Vad får ni ut av att stå där i stallet (eller var ni nu står) och prata illa om mig, mitt liv och fram för allt, mina närmsta vänner? 
 
Missförstå mig inte nu, jag skriver inte detta brevet för att någon ska tycka synd om mig. Nej, jag vill att ni ska veta att jag är mycket väl medveten om vem ni är och vad ni håller på med. Jag är inte heller ute efter att hota någon, jag hoppas bara på att kanske så ett frö av samvete i er, så att ni en dag skulle vakna upp och inse att ni faktiskt är rakt igenom elaka människor. Vet ni hur jag kan säga att ni är elaka människor? 
Jo för att det ni håller på med mot mig och mot min bästa vän inte är det värsta ni sysslar med. Det absolut värsta är när ni gör precis samma sak mot varann, alla ni i ert lilla gäng håller går bakom ryggen på varann precis så som ni gör mot mig. Och det är mycket värre för att ni faktiskt säger att ni är nära vänner och ni gör massa saker tillsammans, skrattar och har kul och hjälper varann med tjänster och gentjänster. För att så fort tillfället ges se ner på nån i gruppen. Så fort någon av er svänger ryggen åt så är resten där och hånar och pratar illa om det ni alldeles nyss gjorde sinsemellan. 
Hör inte ni själva hur äckligt detta låter? Jag tycker det är hemskt att ni håller på som ni gör gentemot mig, men sen när ni gör samma sak mot personer som faktiskt är era vänner så har det nog gått för långt.
 
Jag tycker att ni borde skärpa till er rejält. Det är aldrig för sent att bättra sig och bli en annorlunda människa. Men för att förbättring ska kunna ske så måste ni också vara medvetna om att ni har problem. Det är det jag hoppas få fram med det här brevet. Att ni har problem och att det inte är okej att hålla på så som ni håller på. Ni sårar andra människor, är det verkligen det ni vill göra? 
Jag har blivit härdad, så det att ni står där och spekulerar i hur många katter jag har, hur stort mina råttor bor, om jag lever på Nickes pengar, om hur fet jag är och allt annat som ni tycker är så spännande, rör mig inte i ryggen längre. Jag är inte sårad eller ledsen, jag är bara jäkligt förundrad över er och nu börjar jag faktiskt bli lite arg också. 
 
Så för att sammanfatta det jag skrivit; Jag tycker det är fruktansvärt pinsamt det ni håller på med. Förstår ni över huvud taget att allt det ni snarvlar om där borta, kommer fram till mig och då har ni bara gjort er själva till åtlöje? 
För vet ni vad (skulle SÅ vilja skriva ut era namn här så att folk får veta hurudana kryp ni egentligen är, men jag vill inte bryta mot integritetslagen och ge er nöjet att kunna slänga en anmälan på mig. För sånt är ni ju bra på, att anmäla folk åt höger och vänster)? Det spelar ingen roll hur mycket ni än hatar mig och det liv jag lever, inget ni säger eller gör kommer någonsin att sakta ner mig. 
Jag förstår att det är svårt för er att förstå att någon väljer att leva sin dröm, eftersom ni aldrig själva skulle ha modet att göra det. Men jag är inget som ni är. Jag är driven, passionerad, stark och modig. Jag står upp för det jag gör, jag gör det jag vill göra och jag skyddar de jag älskar. 
Och ju mer ni stör er på allt det jag gör, desto mer kommer det att hända. Det kallas karma. Jag tror inte på Gud, men jag tror på att what goes around, comes around. Och det kommer det att göra för er, trust me. 
Om ni inte får en uppenbarelse nu (jag tvivlar på att jag faktiskt skulle nå ut till er, ni är nog inte riktigt på samma intelligensnivå), så lär ni nog få den förr eller senare. Allra senast sen när jag står där med min man som stöttar mig i vått och torrt, med alla våra älskade djur och jag är Europas största uppfödare. Japp, ni läste rätt. För vet ni, jag har något som inte ni har, jag har drömmar. Jag vågar drömma, men jag ser också till att försöka uppfylla dem.
 
Om jag inte nått fram till er nu så har jag i alla fall försökt, och om inte annat så har jag ju gett er något riktigt spännande att diskutera om nästa gång ni samlas! 
 
Your's truly, 
Cessi"

Helgen som var

Publicerad 2013-04-29 16:20:00 i Allmänt,

Jag har sagt det förut men det tåls att sägas igen; utställningshelgerna i mässcentret är verkligen skitjobbiga! Alltså det är jättekul, missförstå mig inte nu, men de är jobbiga. Både fysiskt och psykiskt. Fysiskt för att man är tvungen att stå upp på stenhårt betonggolv i 12 timmar, alternativt sitta på en tältpall som skär in i baken. Så drar det ofta kallt där också, så sannolikheten att man drar på sig en förkylning är rätt stor. Och så måste man ju gå omkring på mässan också och samla på sig gratis prover på diverse saker, jag har nog säkert gått 10 km i helgen, så känns det i alla fall!
Psykiskt tungt är det för att det är så jäkla mycket folk och oväsen, hela dagarna igenom! Och vi måste vara trevliga mot alla som kommer fram eftersom folk betalt för att få se på djur och då ska de också få se, klappa och fråga hur mycket de vill. Suck! 
Men, som vanligt är det värt all slit och stress, för råttorna får så fina bedömningar och man får umgås med likasinnade två dagar i rad :) 
 
Syrran drog på sig ögoninflammation efter helgen, så nu ser hon ut som Quasimodo fast med buckligt öga istället.  
 
Det var verkligen skönt att sova ut efter helgen, och nu sitter jag här och njuter av att ha älskling hemma för en gångs skull. Vi ska äta hemmagjord pizza till middag, det är vardagslyx! :) 
Senare ska jag köra syrran till internatet och efter det ska vi hälsa på hos Ida och Toffe eftersom vi nästan lider av lite abstinens när vi inte umgåtts med dem sedan förra veckan, haha! :D
 
Min fina topaztjej Cicabo's Pink blev Bästa Junior med två stjärnor på förra utställningen. Om jag inte hade åkt därifrån tidigare så skulle hon nog också varit på ROP-placering. Snälla Lefu tog hand om priserna och gav dem till mig på lördagen :) 
 
Och igår överraskade lilla Bandit (agouti/masked mm) allihop genom att vara Pet-hanarnas ROP 2, Domarens Favorit med Hederspris och ett specialpris :) Stolt matte! 
 
Och så en mindre fager bild på lilla jag idag. Det var Dani som började med fulbilderna, och sen fortsatte Nicke så jag kunde ju inte vara sämre ;) 
 

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela