Min vardag, mitt liv.

Ni var inte så många som lämnade någon fråga här men ett löfte är ett löfte så jag ska svara på de frågor som kom in i alla fall.

 

Bettina frågar: Är du i det skede av livet du trodde du skulle vara för fem år sedan? 
Cessi svarar: För fem år sedan hade jag precis tagit mig ur ett långt och jobbigt förhållande där jag var fången i tre år och blev både psykiskt och fysiskt misshandlad. Nicke kom in i mitt liv som en prins på en vit häst och han var allt jag någonsin hade drömt om. Han förstod att jag var väldigt sönder, och han tog hand om mig och gjorde mig sakta men säkert hel igen. Ganska fort förstod jag att det här är mannen jag vill leva mitt liv med, mannen som ska bli pappa till mina barn och som jag vill bli gammal tillsammans med. 
Här sitter jag nu, gift med mina drömmars man, jag har allt jag någonsin kunnat drömma om. Jag och människor i min närhet är friska, jag har ett underbart litet rött hus på landet med mina hästar utanför fönstret, mina underbara djur och vänner och om vår högsta önskan slår in så kanske vi har en liten bebis snart också. Så ja, jag är verkligen i det skede i livet jag hade hoppats på att vara, och jag önskar att alla människor någon gång får uppleva hur det känns att ha hittat sin själsfrände. För det har jag och jag har aldrig varit så här tillfreds med mitt liv, någonsin. ♥

 

Pia frågar: What does the fox say? :o
Cessi svarar: Jag veeeet!! Badingdingding: 

 

 

Marie frågar: När ska alla önskeinlägg dyka upp här? Kan du presentera din medryttare, hur det funkar mellan henne och Jack? Mår Jack bättre nu efter att han hade problem med hullet, kan man se en utveckling? Bilder vore ju inte helt fel :) 
Cessi svarar: Haha jag måste erkänna att jag inte minns vad ni önskade läsa om, vi får köra en ny omgång med önskeinlägg lite senare! :) 

Jag känner att det inte är helt passande att presentera Jessica här på bloggen eftersom hon inte har nånting med den att göra. Men såklart kan jag berätta lite grann, om det nu är så intressant! I början av det här året fick jag en dag ett meddelande på Facebook av någon Jessica som skrev att hon följt min blogg och tycker att jag verkar som en intressant och spännande person och att det skulle vara kul att lära känna mig haha :D Jag reagerade väl lite si så där på meddelandet men tänkte att det alltid är kul att träffa nya människor och om min blogg kan hjälpa till med det så är det ju bara ett stort plus. Tyvärr rann det lite ut i sanden då första halvan av 2013 var ett enda kaos för mig med mamma som var sjuk, min kusin som flög till himlen och bröllopet med allt vad det innebar. 
När jag sedan började söka efter en medryttare så skickade Jessica meddelande på nytt och erbjöd sig komma och rehabba Jack. För att vara helt ärlig så kände jag inget större sug till det eftersom Jessica ridit hos en person som jag verkligen inte har något till övers för, men en positiv sak var ju att hon nog borde kunna hållas kvar på Jack eftersom hon hållt på med de halvgalna hästarna där borta. Och dessutom så behövde jag verkligen hjälpen så efter lite research (sorry Jessica, jag researchade faktiskt dig hahaha :D) kom hon för att provrida. Att hon och Jack passar ihop som handen i handsken var ett faktum redan från första stund, han testade henne rätt hårt i början men envis och orädd som hon är så fick han böja sig rätt fort och efter det har det flutit på riktigt fint med dem :) 
Jessica är bäst för hon respekterar mina önskemål om hur jag vill att hon ska rida och hantera min häst, hon ifrågasätter om det är något hon inte förstår och hon lär sig hela tiden av det jag förklarar till henne. Jag har inte lätt för att släppa andra människor nära mina hästar, inte efter vad jag varit med om, men Jessica är försiktig, hon förstår och hon gör sitt bästa för att jag ska känna mig trygg. Jag var halvt hysterisk när jag åkte iväg till Sverige och hon skulle komma hit utan att jag var med, men det fixade sig också då hon messade mig både före, under tiden och efter att hon ridit haha! Hönsmamman jag krävde ju både rapporter och bilder, och stackars Jessica gjorde snällt som jag sade. Nu skulle jag inte för allt i världen byta ut henne, du är guld värd vännen! ♥

 

Jack mår absolut bättre nu och har lagt på sig rejält sen jag började med gödningskuren. Han äter fortfarande skrattretande mängder kraftfoder och det kommer han fortsätta göra hela vintern igenom för nu går han stadigt uppåt och bygger muskler igen. Revbenen skymtar bara lite grann när han står opassligt eller svänger på sig, rumpan är rund och fin och halsen börjar återfå sin biffighet. Jag ska absolut ta bilder imorgon när vi rider ut, så får ni se! Jag är så glad, så glad att min häst mår bra igen! 

 

Sandra frågar: Var ser du ditt liv om fem år? Hur ser det ut på djurfronten, kommer du satsa på att föda upp alla tre arter (hundar, katter och råttor)? Och så har jag ett allmänt önskemål, mer outfitbilder på hästarna! Du har ju typ drömutrustningen och då tycker jag att du skall visa upp den :) 

Cessi svarar: Oj oj oj vad spännande fråga! Om fem år är jag förhoppningsvis mamma till åtminstone en liten pojke (eller flicka, spelar ju såklart ingen roll men drömmen om en liten son finns där) och vi har byggt ut huset för att få plats med alla håriga och inte så håriga familjemedlemmar. Jag vill ha min terass längs solsidan av huset och eventuellt en större lösdrift så att jag kan skaffa en till häst. Om fem år har jag även byggt upp mitt uppfödarnamn och är, tillsammans med min samarbetspartner, en utav världens främsta nakenkatts uppfödare. Stora drömmar, men det är inget som hindrar mig. Min framtid är så spännande så jag knappt orkar vänta, och jag ska verkligen göra allt i min makt för att se till så att det blir precis så bra (om inte bättre) som jag föreställt mig! 
Jag kommer satsa på alla tre arter och föda upp chihuahuan med Lilli som stammoder. På kattsidan är raserna jag kommer satsa på Canadian Sphynx, Don Sphynx och Peterbald, den grund jag har att jobba med nu är helt otrolig och jag kommer fortsätta med samma höga standard även i framtiden. Råttorna kämpar jag vidare med för jag ger inte upp förrän jag fått mitt uppfödarnamn (tänk att det ska vara så löjligt svårt att få ett registrerat uppfödarnamn i råttvärlden, när jag lyckats med den betydligt mer krävande bedriften att få det på katt- och hundsidan?), och förrän jag kan stoltsera med mina amber downunder longhair råttor ;) 

Angående outfitbilder på hästarna, jag ska göra mitt bästa för att komma ihåg att ta bilder när vi rider ut. Jag själv tycker ju inte att jag har någon drömutrustning och vill hela tiden köpa nyare och finare saker, men det kanske bara är jag som är skadad hehe!