Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Koppel och grejer

Publicerad 2014-12-21 12:55:04 i Trion, Yaromir de Grande Vinko,

Malin önskade att jag skulle skriva om vilka koppel och halsband/selar vi använder på svansbarnen och såklart skriver jag ett inlägg om det! :) 

Till Yarro använder jag en helstryp kedja när vi går ut och går, springer eller tränar lydnad. Han är van att ha detta halsbandet, det är med det han har blivit tränad och när det åker på så vet han att han ska uppföra sig. Det handlar inte om att han skulle dra eller inte gå att hålla, utan han vet att det är jobb som gäller när kedjan är på. Utan den stollar han omkring och tar inte kommandon på allvar, vilket han inte behöver göra om jag har honom kopplad i vanliga halsbandet. Det långa kopplet är ett grimskaft från Eskadron och det har vi när vi går ut här hemma. Det röda är ett gripkoppel från Jaana Alén, det är en meter långt och är Yarros citykoppel. I stan ska han gå fot och inte lukta omkring så då är det mycket smidigare med ett kortare koppel så slipper man hålla i med båda händerna. 

Såhär ska inte en strypked sitta, det är när de används så här som de blir farliga sådär påriktigt. Om hunden drar när kedjan är lös så långt ner på halsen kan den göra mycket skada för luftvägarna och det är mycket obehagligt för hunden. Folk som inte kan eller vet ropar att man är en hemsk ägare när man använder kedja på sin hund, och sitter den så här så är man nog faktiskt det, i alla fall i min mening. 

Såhär lärde Marie mig att strypkedjan ska sitta. Bakom öronen vid skallbenet, så pass spänt så man får in ett finger under kedjan. När kedjan sitter så här på Yarro går han som ett ljus och lyssnar på vartenda kommando, han vet vad som gäller helt enkelt och när han uppför sig så orsakar inte heller kedjan något obehag. Skulle han få för sig att göra utfall mot något eller rusa iväg så nyper den till vilket inte är trevligt och därför gör han inte heller sånt (inte för att han gör utfall annars heller men en hare kan ju vara kul att rusa efter med matte hängande i andra änden av kopplet). Detta är den korrekta placeringen av en strypkedja, den som häver ur sig att man är elak som har den så vet verkligen inte vad den pratar om och då bör man ta reda på saker innan man uttalar sig.

Ska vi ut och spåra i skogen eller springa på gården har vi den här 10 meter långa linan, Yarro vet vad som gäller när han ser den här :) jag kan inte ha honom lös på gården ifall mammas hundar får för sig att komma hit, då har jag honom kopplad i den här linan så kan jag fiska in honom om det skulle behövas. Den sitter alltså inte fast i andra änden, utan han springer omkring här med den. Vi lämnar heller aldrig våra hundar ute utan uppsikt så jag är inte orolig över att han skulle fastna någonstans, jag ser ju honom hela tiden.

Tönttrion är lösa på vår gård och det är mycket sällan vi går med dem i koppel. Det är om vi ska iväg till veterinären eller gå på promenad inne i stan som de kopplas. Jag har alltid haft sele på dem då de är så små och jag vill undvika onödigt tryck mot nacken. Lillis sele kommer från Puppia och hon är också den enda som går med på att gå i flexikoppel. De andra två bara står där och skakar för de tror att de inte kan gå framåt när flexit tar emot haha! Jag förespråkar inte flexikoppel eftersom jag vill ha kontroll över min hund och den smala linan kan göra fula skador om hunden kommer lös, både på hunden och människor. Men Lilli gillar att ha fart på så då är det smidigare med ett längre koppel :) 

Nåt mer fancy än så här var det inte!

Rainy wednesday

Publicerad 2014-10-29 15:13:30 i Allmänt, Yaromir de Grande Vinko,

Hej på er.

Det känns konstigt att logga in här och försöka skriva ett normalt inlägg efter det senaste inlägget, speciellt när jag fortfarande har samma äckliga ångest. Det brukar inte hålla i sig så här länge men nu är det som det är och jag tar en dag i taget och fokuserar på att hålla mig sysselsatt. Igår ordnade jag lite bland häst sakerna och konstaterade att jag har ohälsosamt många täcken och schabrak. Jag som klagat över att jag inte har några allround schabrak fick svälja mina ord då jag grävde fram det ena fina schabraket efter det andra. Tyvärr har katterna använt dem som sovplatser så jag fick snällt sätta mig ner och avhåra dem och sen gick tvättmaskinen varm hela kvällen. 
Men jag behöver i alla fall inte köpa några nya schabrak just nu, även om jag kanske vill så behöver jag inte. 

Idag vaknade jag åter igen tidigt och vandrade planlöst omkring i väntan på att klockan skulle bli så mycket att jag kunde packa Yarro i bilen och köra till rastgården. Där var det dags för playdate med Jessicas dobbertik.  
Jag var lite nervös över hur det skulle gå med tanke på att Yarro inte fått leka med någon hund på jätte länge, och så har han ju lite för stort ego för sitt eget bästa. Men det gick hur bra som helst, han försökte mest ragga på bruden men efter ett tag lekte de jätte fint tillsammans! Det är hur bra som helst att han får en lek kompis, det här måste vi göra oftare för nu ligger han och sover helt utslagen :) 

Jag är stelfrusen, smutsig och hungrig. Nicke står och fixar filé åt oss, den tänker jag mumsa i mig med massor av beasås och sallad. Några planer för kvällen har jag inte men den spenderas säkert i soffan med en tom blick och kaos i huvudet. Just nu skulle jag verkligen behöva komma bort, göra nåt som håller tankarna på avstånd. Och så saknar jag min andra vaimo sådär på tok för mycket. Jag blir ledsen när jag försöker tänka på när vi senast setts, för jag kommer inte ens ihåg det.. men det är också som det är. 

Blä för allt just nu faktiskt. Jag försöker vara positiv och tänka bra tankar men det går käpprätt åt helvete för att vara ärlig. Och det här jävla vädret gör inte saken bättre precis.. regn och rusk hela tiden, imorse sken solen och jag var påväg ut och rida tills jag gick ut och kände snålblåsten. Skit i det då tänkte jag och gick tillbaka in. Men det är kul när ni kommenterar, trots mina ack så bittra inlägg. Det känns som att ni är där då och här inte ekar tomt. Ni är bäst ♡ 

Här sover Sky varenda natt, helst under min pyjamas om hon får välja. Dock blänger hon på mig exakt så här när jag planerar att stiga upp från sängen, knaskatt. 

Här hittade jag Ice imorse, inne i påsen som står intill elementet för där är det varmt. Det skulle inte förvåna mig om hon bestämde sig för att sova i utställningslådorna, hon är knäpp hon med ♡

Påväg till rastgården väl förberedd med mössa, halsduk, dubbla tröjor och tjocka sockor i stövlarna. Dock hade jag inte tänkt på att det kan börja regna så jag var rätt blöt när vi kom hem..

Yarro håller noga koll på så att ingen kommer för nära hans bil medan vi väntade på husse som var in till banken.


Överlycklig hund med sin nya tjej, han var så uppspelt över henne så han inte hann bry sig om leksaken vilket verkligen inte är normalt för att vara Yarro. I vanliga fall tappar han varenda hjärncell när man tar fram leksaken, men nu brydde han sig inte ens om att apportera den efter att jag slängt iväg den haha! 

Några frågor och några svar

Publicerad 2014-07-10 21:47:41 i Yaromir de Grande Vinko,

Jag har fått några frågor på sistone som jag helst svarar på i ett inlägg då det tenderar att bli lite långt när jag väl kommer igång ;) Jag hoppas ni orkar läsa annars får ni helt enkelt scrolla förbi detta. Lämna gärna feedback på inlägget sen! 
 
Hanna skrev:
Jag läste nångång någonstans (flummigt I know) att en hund som jämt och ständigt utmanar sin ledare , strider om rangen och inte "behöver" lyda mår jätte dåligt. Så en lydig hund är väl den mest välmående :) Slutar en hund som Yarro någonsin försöka ta över ledarpositionen? Ger han sig liksom till slut eller måste man alltid vara på sin vakt? Människor har så mycket fördomar om den "blodtörstiga" och "barnätande" hundrasen, därför skulle det vara intressant att veta HUR det egentligen är (det är säkert väldigt individuellt men så där överlag)! :) 
 
Jag svarar:
Först och främst vill jag tacka för din långa kommentar och för att du väljer att ta reda på istället för att spekulera.  Det är spekulationer och okunskap som ger denna underbara ras sitt dåliga rykte, sorgligt men sant. 
Du har helt och hållet rätt i det du skriver, om att en hund utan tydliga regler och rutiner är en olycklig hund. En hund mår bäst av att veta exakt vad som förväntas av den, vad som komma skall och hur matte och husse reagerar på olika saker. Man ska vara konsekvent och tydlig med reglerna och alltid komma ihåg att det du gör fel som flockledare återspeglas i din hund förr eller senare.
Dobermann är en ras som är avlad i många, många år för att tjäna sin ledare. Att beskydda och ta hand om, alltid finnas där no matter what. Många pratar om att en dobermann är en spegel till din själ, den ser rakt igenom dig och väljer dig för den du är och inte för någon du låtsas vara. Det finns nog inte någon annan hund som är lika trogen som en dobbis, när den en gång valt sin människa är det väldigt svårt, om inte omöjligt att skilja den ifrån denne. En dobermann trogen sin matte eller husse tjänar hen in i det sista och beskyddar hen med sitt liv. Den har en otrolig arbetsvilja och är alltid redo för nya saker, alltid redo att tillfredsställa sin ledare. Men det som skiljer en dobermann från andra hundar är att du inte kan tvinga den att lyda dig, du måste förtjäna dess tillit. Du måste vara en värdig ledare som behandlar hunden så som en flockledare av samma art skulle göra. 
 
Det finns två typer av dobermann, de som är avlade för att arbeta och de som är avlade för utställning och till familjehund. Yaromir är av den arbetande typen, och kanske lite utav ett extremfall. Han är en arbetsnarkoman som aldrig helt och hållet stänger av, det är också vad som gjorde honom till den otroligt duktiga elev han var. Han är utbildad till saker som jag inte ens förstår vad de är till för, men främst är utbildad att beskydda och betjäna tjänstemän så som polis och tull, men även den egna familjen. Han är van vid att vara med där det händer, han mår bäst när han får vara ute på fältet och jobba. Han är inte som andra hundar som stressar av att åka bil eller vistas i stora folkmassor, nej det är vid såna tillfällen Yarro skiner. Han kräver enorm mental stimulans för att vara lycklig, det räcker inte med att kasta boll och leka aktiveringslekar. 
Som jag skrivit förut ska inte en sån här hund vara en familjehund, det livet är alldeles för tråkigt för honom. Men nu kunde han inte fortsätta tjänstgöra pga head wobbling syndrome (en ofarlig sjukdom som många dobbisar dras med, huvudet börjar skaka vid påfrestning och en tjänstehund måste vara 110% frisk) och han valde mig som sin nya människa så då är det upp till mig att göra det bästa av situationen. 
 
Yarro kommer aldrig sluta försöka ta ledarpositionen, eller klättra i rang. Han är en hane, en väldigt könsdriftig hane dessutom, och han har ett psyke av stål. Visste ni att en dobermann utbildad i samma grad som Yarro ur arbetslinje har högre IQ än genomsnittliga människan? 
Det faller inte honom naturligt att ligga och gosa på en bädd och kelas med, hela hans system är byggt att jobba stenhårt utan att vackla. Endast de tuffaste hundarna klarar sig genom urvalsproven, ett fåtal klarar sig vidare till själva utbildningen. För att en hund ska klara av de påfrestningar det innebär att vara tjänstehund, skyddshund eller sökhund måste man välja de med absolut hårdast psyke. Yaromir är en av dem och därför försöker han ständigt utmana min position som ledare. Men det blir inget problem så länge jag ser de små signalerna och aldrig någonsin låter honom gå över gränserna. Det handlar alltså inte om stora saker utan små, små tecken som visar att han inte har full respekt för mig. Dessa saker måste åtgärdas omedelbart, annars kan det bli problem. 
Jag har lärt mig dessa tecken och kan korrigera honom vilket gör att det funkar mellan oss och de andra i familjen. 
Yarro är också en utmärkt människokännare, han vet exakt vad någon går för innan jag eller någon annan ens hunnit märka något. Han vet också när jag är svag i psyket och då utmanar han mig extra mycket. Därför gäller det för mig att alltid vara lika konsekvent och "sträng" mot honom, även när jag mår som sämst. Och det är bra, för mig, jag lär känna mig själv och lär mig läsa av mitt mående, dobbis är bra för mentala hälsan hihi! 
 
Orsaken till varför Yarro gett sig på Lemmy den senaste tiden är för att han är mentalt understimulerad och det är helt och hållet mitt fel. Även om jag blev väl informerad om vad som krävs av mig som hans ägare och ledare, även om jag trodde att jag var införstådd med hela alltihop så kunde jag aldrig i min vildaste fantasi förstå hur annorlunda den här hunden är gentemot alla andra hundar jag någonsin träffat. När jag tror att jag gjort allt för att han ska vara nöjd så har jag inte ens gjort hälften, och det visar han genom att sysselsätta sig själv. Hitta på egna tidsfördriv, i detta fall mobba Lemmy. 
Det blir ändring på det nu, jag måste förstå att detta inte är någon vanlig hund, fan han är mer som en människa ju och han är född och uppvuxen till att vara med sin ledare överallt. Hans livsuppgift är att beskydda mig, se till att jag har det bra och vara mitt andra skinn helt enkelt. Han behöver få följa med vartän jag åker, när jag är borta mår inte han bra. Han blir uttråkad och understimulerad, det borde jag ju förstått. Jag måste bara "snap out" från mitt tänkande och behandla honom som den högintelligenta individ han är, inte som en hund.
 
Det är en otrolig resa jag gör tillsammans med den här hunden, jag har gjort otaliga fel och kommer säkert göra lika många till men det är det som är poängen här.. Yarro lär mig och belönar mig när jag gör rätt, bestraffar mig när jag gör fel. Jag tänker inte ljuga och säga att det är lätt för det är inte, det är tungt och jobbigt vissa dagar men det betalar tillbaka sig mångfaldigt. Jag brinner verkligen för det här och det är därför denna text blev milslång, jag önskar att alla människor skulle få träffa en hund som Yaromir och jag är så otroligt tacksam och hedrad över att han valde skadade mig som sin person. För säg vad ni vill, det ÄR en ära att bli vald som någons orsak att leva ♥
 
 
Här kommer en liten video jag filmade nyss med lite basic lydnad, saker vi gör varje dag utan några konstigheter. Jag ber om ursäkt ifall ni blir åksjuka, det var inte helt lätt att filma med en hand när armen dessutom är skakig efter gårdagens träning.  

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela