Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Fixat hela dagen.

Publicerad 2011-03-31 22:55:18 i Allmänt,

Idag klippte jag klorna, skrubbade svansar, badade och Frontline sprayade alla 35 råttor, samt städade alla burar och efter det resten av huset. Skönt att få lite nytta gjort. Vet dock inte vad som hänt med mitt högra skulderblad, är typ handikappad här, det gör så jävla ont bara jag rör på armen?
Tur så hade mamma piller där hemma i alla fall, fick tre olika och nu har värken lättat lite.

Om jag inte får sömn inatt tappar jag förståndet. Aldrig hade jag väl kunnat veta att det ska vara såhär jävla tungt.. På dagarna går det bra, då jag har nåt att sysselsätta mig med hela tiden, men så fort jag släcker lampan så känner jag hur mörknet tar tag i mig och tankarna skenar iväg. Jag vet ju vad som hände, jag vet vad som hänt och jag vet att han är död, borta. Men ändå kan jag inte hålla tankarna där de ska vara, hålla dem realistiska, utan jag ligger och funderar på om han verkligen var lugn och trygg när han somnade in, jag vet att han inte hade ont, eller vet jag det? Jag vet att det högst troligen var hjärtattack som orsakade hans död, men hur kan jag vara säker? Jag vet att han hade ett bra liv hos mig, jag höll mitt löfte jag gav honom då han kom till mig, att han aldrig någonsin skulle behöva flytta igen. Jag vet att han visste hur mycket han betydde för mig, hur mycket jag älskade honom, trots att jag inte var hos honom varje dag eller ens varje vecka, eller vet jag det?
Jag skiter i om hans tid var kommen, hans uppgift här var inte klar. Han hade kanske inte många år kvar att ge, men jag är säker på att det inte var dags riktigt ännu. Jag skiter i att tänka logiskt eller realistiskt, jag kan bara tänka om och om igen hur jävla orättvist det här är, hur mycket jag saknar honom.

Jag är rakt igenom lycklig över att det inte hände något åt C, det hade kunnat sluta riktigt illa. Men det gjorde inte det för hon hade sin skyddsängel där, om det var Kalimero som var hennes ängel vet ingen, men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är orättvist att någon över huvud taget skulle behöva dö, varför kunde inte båda klara sig med bara lite skråmor och ömma muskler? Var höll Kalimeros ängel hus? Vad är det för jävel där uppe (eller var han nu är) som tror sig ha rätten att bestämma över liv och död sådär?

Ja ni ser.. Och så undrar jag varför det är svårt att sova..

Ingen lust.

Publicerad 2011-03-31 12:12:31 i Allmänt,

Jag har ingen lust att blogga just nu, går på automode och gör bara det som behöver göras. Nu ska jag städa råttburarna och bada råttorna, bra att ha mycket att göra så att tankarna hålls på andra håll. När det är fixat ska jag gå ut med hinkar och en spade för att få grus till Kalimeros grav. Ska försöka göra så fint där som möjligt, även om det inte går att plantera några blommor för de fryser väl ihjäl där ute..

Igår var jag med om något jag aldrig ens tänkt på förut. Jag begravde min häst. Jag kan inte förklara i ord hur ont det gjorde i hjärtat att se honom där, i gropen, livlös. Jag förstår inte nu i efterhand hur jag över huvud taget klarade av att stå där.

Men nu har Kalimero fått ro, han gjorde sin sista resa igår och vilar nu tryggt bakom huset där han kan vakta över oss hela tiden. Han har en vacker äng att springa på, och en gran som ger honom skugga. Han älskade att vara fri om somrarna men brände alltid mulen i solen, därför behövde vi någonting som ger honom skugga. Han fick ha sitt täcke på sig, ifall det är kallt på vägen, och jag ska göra allt jag kan för att göra hans grav så fin som möjligt.

Som Cassu skrev; He was the greatest.

It wasn't the time to say goodbye, not yet.

Publicerad 2011-03-29 20:59:48 i Hästarna ♥,

Någon jag älskar av hela mitt hjärta somnade in idag, totalt oväntat och brutalt plötsligt drogs han ifrån oss. Jag vet inte hur jag ska vara, vad jag ska säga och göra när jag helst av allt vill skrika och slå och gråta över hur jävla in i helvete orättvist livet är.

Just nu är jag tom. Tom på tårar och känslorna ligger på helspänn precis under ytan. Imorgon begravas han, hur jag ska klara det har jag ingen aning om.

Vila i frid, älskade, vackraste Kalimero. Din tid här på jorden var tydligen över, alldeles för tidigt. Men antar att Gud behövde en ny änglahäst och han valde såklart den bästa av dem alla.
Kan du snälla lova att du håller ett öga på oss och väntar på oss, vi är nämligen två här nere som blev lämnade kvar, vi kunde inte följa med dig, inte än. Men den dagen som vi kommer över Regnbågsbron så möts vi igen och då finns det inget som skiljer oss åt igen, nu gäller det bara att inte tänka på hur länge det dröjer, hur lång tiden är egentligen.

I himlen är allt bra, det har mina vänner idag berättat för mig. Jag älskar dig och kommer aldrig glömma dig, nånsin ♥

28.6.1992 - 29.3.2011

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela