Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Helt död

Publicerad 2015-09-30 17:36:54 i Allmänt,

Ja jösses, jag hade glömt hur skönt det är att vingla ut från gymmet efter ett riktigt killerpass.
 
Tyvärr hade jag också glömt hur ont det gör i alla muskler när man pressar sig själv till max och hur obehagligt det är med koffeinsnurr i huvudet. Men värst är ändå när man inser hur mycket styrka man förlorat, det kan jag intyga när jag låg där i benpressen som en död fisk och inte kunde rubba 110 kg.. 
Jaja, det finns ingen annan väg än upp härifrån, jag ska känna mig stark igen och jag ska kunna springa 5 km utan att det känns som att jag ska dö 💪 

I vilket fall som värmde jag upp med 20 minuter på löpbandet, joggade med kraftig incline och sprang intervaller, sammanlagt 2,8 km. Det var överraskande lätt att springa, så konditionen kanske inte säckat ihop helt även om musklerna glömt vad de är till för. Efter den uppfriskande upplevelsen (who am I kidding, det är inte uppfriskande med pulsen uppe vid 170 i intervallerna 😂) drog jag ett rejält benpass. Jag kommer verkligen inte kunna gå imorgon för det är redan nu en kamp att sätta ner mig.. 

Nu är jag hungrig som en varg och väntar på att kycklingen ska bli klar. Inne på femte veckan nu och jag är redigt trött på allt som heter kycklingfilé, köttfärs, keso och kvarg. Men vi kämpar vidare, snart får jag mitt nya kostschema som är lite mer varierande så jag siktar in mig på det och försöker ignorera att det ännu är rätt så många veckor kvar på deffen. 

Efter middagen är det en snabb dusch som gäller innan jag intar liggläge där jag tänker stanna tills det är dags att sova! 
Lunch, mm va gott! 😂
Nygymmad, kan säga att sådär fräsch kände jag mig inte...
Och så middag, yay!

Wake me up when September ends

Publicerad 2015-09-30 12:47:47 i Allmänt,

Hej och hå! 

Sista september idag och vips så har ytterligare en månad passerat. Jag har börjat tänka på julen, hur gott det är med glögg och hur mycket mat jag ska göra. Jag har bett om julklappslistor av familjen och tänker faktiskt börja köpa julklappar vid nästa löning, crazy Christmas lady over here haha! 

Nä julen i all ära men det är jätte mysigt att hösten är här och jag tänker njuta av den innan jag går in i julmode. 
Jag plockade fram alla tjocktröjor och knästrumpor igår och gick omkring här hemma i en härligt varm yllebubbla 😊 
Jag hade fastedag igår och frös som bara den, gick omkring och skakade innan jag tog mitt förnuft till fånga och stängde sovrumsfönstret och klädde på mig lite mer än shorts och linne. Jag har sovit med fönstret på vid gavel ända sedan jag flyttade upp hit men nu då temperaturen kryper närmare 0 på nätterna är det nog dags att endast lämna en liten springa på kvällen. Mitt täcke är världens tjockaste (extravarmt från Ikea och det väger 2,4 kg 😍) och det är så sjukt mysigt att kura ihop sig under det men de kroppsdelar som råkar hamna utanför förvandlas fort till istappar när temperaturen inne i rummet ligger på 13 grader 😅 

Nu ska jag gå ner och äta lunch, sen ska jag svepa i mig dubbel dos pwo och bege mig till gymmet. Japp, ni läste rätt, dags att ta tag i skiten igen hur mycket det än tar emot. Bara att stänga av tankarna, kliva utanför comfort zonen och kriga på. Beastmode on! 💪 
Hypotermi varning då tårna sticker ut från under täcket! Observera mössan som ligger nära till hands ifall det blir kallt om öronen nån natt!
Special kind of stupid sällskap vid frukosten imorse.. 😂
Ha en fin dag så hörs vi senare! 😘

Förbannad

Publicerad 2015-09-29 18:09:01 i Allmänt,

Tänkte jag skulle låta bli att skriva nåt över huvud taget när jag är så förbannad som jag är just nu, men det finns inget bättre att göra medan jag väntar en timme på att syster ska vara färdig på körskolan (visst är det underbart med syskon som inte har en aning om vad en klocka är för nåt, speciellt då de tycks tro att man är deras privata taxi..). 

Idag är jag förbannad på människor som lever sitt liv så destruktivt så det verkligen inte finns något happy ending på skiten. Människor som har all makt över sitt eget liv men ändå låter sig manipuleras av andra, människor som är styrda av ett beroende men har all hjälp i världen för att ta sig ur det, och människor som sårar andra utan att över huvud taget tänka på hur det känns för den som blir sårad.

Nu är ju inte alla dessa tre typer i samma människa (tack gode gud för det), utan i fler personer som står mig väldigt nära och som föralltid kommer ha en given plats i mitt hjärta. Jag brukar inte bli förbannad för jag är den som alltid försöker förstå och jag gör alltid mitt yttersta för att hjälpa en person som behöver det. Jag är den som pratar i timmar om en sak, jag vrider och svänger på det tills det känns som att man kommit nån vart. Jag är den som varje gång säger att "nu får det räcka, nu tar jag inte den här skiten av dig nå mer", men som ändå förlåter och ger nya chanser. Jag är den som rannsakar mig själv för att kanske hitta en förklaring till varför någon uppfört sig som den gjort, sagt de saker den sagt, jag försöker alltid hitta felet i mig själv innan jag ens får för mig att anklaga den andra. Och jag är också den som offrar exakt allt av mig själv för någon jag älskar och bryr mig om. Jag gör allt i min makt för att hjälpa den andra, finnas där och alltid sätta dennes välbefinnande i första hand. Detta leder till att jag kör slut mig själv totalt i mina försök att alltid hjälpa, finnas där och förstå. Men det gör mig inget för det finns inget som är mer givande än känslan av att någon faktiskt litar på mig till 110%, att någon finner tröst i mig och att jag är den som får ta del av något som aldrig annars fått ta plats. Det är känslan av att vara behövd och viktig som får mig att orka kämpa genom mitt egna helvete med ångest, panikattacker och kontrollbehov. 

Hur kommer det sig då att jag större delen av mitt liv fått höra att jag är egoistisk, självupptagen och elak? Jag fick höra det så ofta och av så många personer så jag började tro på det själv. När något gick snett i förhållanden skyllde jag på mig själv och antog att det var min elaka och kalla personlighet som orsakat diverse situationer. Jag tog all skit på mig själv och var okej med det. Ända tills jag vid något skede växte upp och vågade konstatera att jag verkligen inte är någon av ovanstående saker. Man kan inte beskriva mig som elak, kallhjärtad och egoistisk, för det är faktiskt inte sån jag är. Naiv, envis och ibland alldeles för snäll för mitt eget bästa visst, men elak eller egoist, aldrig.

Jag vet inte vart jag försöker komma med den här texten, ingenstans antagligen. Jag vill bara få det ur mitt system att jag är så innerligt trött på att ständigt bli sårad, utnyttjad och tagen för givet. Jag önskar bara att de som detta gäller någon gång skulle inse att jag aldrig gör något för någon annan för att där skulle finnas egen vinning för mig i det. Hur hård och kall jag än må låta så följer jag hjärtat och magkänslan och om den säger åt mig att aldrig sluta kämpa för någon, aldrig ge upp på den, då gör jag inte det heller. För där är det igen, jag bara kan inte ge upp på någon, hur mycket denne än sårar mig och hur dåligt den än får mig att må så kan jag inte be den dra dit pepparn växer. För att det är sån jag är. Och jag vågar faktiskt säga det högt också, med risk för att låta självgod så tänker jag faktiskt säga det högt att jag är en snäll människa, jag offrar mig själv för de jag älskar och jag ger aldrig upp på någon, inte förrän den gett upp på mig så att jag känner att det inte finns nåt mer jag kan göra. 

Jag är bara så förbannad över att det ska vara så in i helvete svårt för någon att fatta detta.. 
Vilken tur att Mulan är så himla söt så man bara inte kan vara ledsen när man kollar på honom. Världens bästa ångest medicin ❤

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela