Ett år
Idag är det ett år sedan jag fick ett telefonsamtal som skulle komma att knäcka mig totalt. Idag är det ett år sedan min älskade vackra häst slets ifrån mig helt utan förvarning. Jag trodde verkligen att det skulle bli lättare med tiden men kanske det är något fel på mig, för det känns fan inget lättare alls. Kalimero är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista innan jag somnar. Varje dag.
Han har det bra i himlen nu, och jag är helt säker på att vi kommer att träffas igen nån dag.
Orkar inte skriva mer om detta nu, satte ett ljus och en ros på graven innan idag och det var fan det tyngsta jag gjort på länge. Hela den här dagen har varit åt helvete ända från det att jag öppnade ögonen imorse, jag skulle mer än gärna stannat kvar i sängen men jobbet kallade så det var bara att ta skeden i vacker hand och slita upp sig därifrån.
Den 29.3 kommer aldrig mer vara en bra dag, den kommer alltid vara så här mörk och dyster och.. Ledsam.
