Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Jag blir så jävla trött...

Publicerad 2011-06-28 11:38:23 i Allmänt,

Nu får det fan RÄCKA! Man blir ju fan knäpp i huvudet med mindre att leva i den här jävla uppfuckade världen och se på alla uppfuckade människor som glider omkring och gör fan inget annat än GNÄLLER HELA JÄVLA TIDEN!

Det är ingen skillnad vart man går. Om man så sitter hemma i soffan och facebookar, om man talar med nån i telefon eller om man går på stan eller fikar med nån, så är det varenda jävla gång precis samma jävla sak, en hel jävla massa gnällas hela tiden om än det ena än det andra. Folk verkar inte liksom fatta att de inte är de enda som har det jobbigt, de är inte de enda i detta jävla universum som kämpar med saker och ting varje dag och för att inte tala om det så INGEN BRYR SIG EGENTLIGEN!

Ett sånt jävla löjligt spel vi människor spelar egentligen. Det är nästan lite äckligt, medan det på samma gång är underhållande. Vi går omkring och "bryr" oss om våra medmänniskor, vi lyssnar och "tröstar" när nån berättar sina problem men i själva verket gör man fan inget annat än sitter där och fokuserar på sina egna jävla problem. Och den som påstår nåt annat ljuger, det är jag fan säker på.

Och så en annan sak. Vad fan har vi för jävla fel, törstar vi efter intriger och skitsnack?! Skitpratet har alltid funnits här, men på sistone känns det som att det eskalterat totalt och helt spårat ut. Det är fan ingen skillnad vem man väljer att umgås med, vem man delar sitt liv med, sitt hjärta med och vem man väljer som sin vän så blir man fan ändå huggen i ryggen förr eller senare. Varför i hela jävla helvetet ska det behöva vara så?! Ska man fan behöva trippa på tå hela jävla tiden för att se efter vem man gör förbannad eller vad kan man säga och när kan man säga det utan att man får det kastat tillbaka när man minst anar det?! Det verkar som att det suktas efter intriger, strider och drama. Kan man aldrig bara vara glad och nöjd med hur det är just nu, istället för att skvallra om allt och alla hela jävla tiden som nån medelålders kärring på teparty?!
Om det inte är vem som har pippat med vem i förrgår, eller ååh jag fick ett sms av den och den, eller jag tror jag såg min pojkvän vara nånstans med nån annan, eller hon dendär är en sån jävla kärring, har du hört vad hon har sagt om dig, och så går man till den man nyss pratat skit om och pratar skit om den som man nyss pratade skit om dig med. Jag blir sååååååå jävla trött på det!! Varför, varför varför måste man prata skit om människor?! Är det för att ens eget liv är så jävla tröstlöst och onödigt så man måste spendera sina dagar med att prata illa om folk som man sen kallar ens vänner och som man tror att inte fattar eller nåt?!
Och det värsta är att det förekommer överallt. Det är ingen skillnad vart man går och fikar så är det nån som är i full färd med att snacka skit om någon, och även om man inte vet vad det handlar om eller ens vet vem personerna är så märker man genast att det pratas om nån bakom ryggen, det är nåt man märker.
Och för att göra saker klara, jag pratar inte bara om mig själv här utan alla äckelmänniskor i allmänhet.

Jag tänker fan sluta vara vänlig mot människor jag inte har lust att vara vänlig mot. Jag tänker inte försöka bry mig mer ens heller för man får ändå inget annat än skit tillbaka. Det känns fan som att jag håller på med nån jävla välgörenhetsverksamhet i mitt liv, men det är slut på det nu! Jag skiter i om det skiter sig för människor, det är deras egna jävla problem. Jag har mitt eget liv, mitt jobb (ja, ni läste rätt så nu kan ni sluta spekulera över det också) och mina egna problem att fokusera på, jag behöver inte låtsas bry mig om nån annans jävla skit.

Fyfan. Det är så man vill spy hur vi människor format oss själva. Min bägare rann i alla fall över nu. Varenda en som jag känner att jag inte vill ha nåt att göra med kan seriöst FUCK OFF, jag behöver inte ta skiten, och jag vill inte ta skiten så tänker inte göra det heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela