Min vardag, mitt liv.

Hej på er.

 

En riktigt sur och arg tjej som skriver här idag.. Först går det en hel vecka som jag lider av extrem motivationsbrist till allt annat än att sitta på soffan och äta och se på serier. När jag äntligen känner mig back on track och har tagit massa bilder för att blogga på i vanlig takt, ja då funkar inte appen i mobilen! Jag har försökt skriva inlägg åt er varje dag sedan det senaste jag skrev, men varje gång jag går in på ett tomt inlägg stängs appen av och mobilen fryser fast. Jävla bajs det också.. 

 

Igår spenderade jag hela eftermiddagen i stallet. Jag pysslade och grejade i all skönans ro utan att kolla på klockan och red ett alldeles fantastiskt pass med Silver. Hon gick som en dröm och bjöd på den bästa känslan vi någonsin haft tillsammans, allt kändes lekande lätt och vi samarbetade på en helt ny nivå. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite stolt när jag fick beröm av de som stod i manegen över hur lätt det såg ut när jag red, lätt och elegant. Vad glad man blir av att höra sånt när man verkligen jobbat asset av sig vid exakt varenda ridpass för att bli bättre och bättre :)

 

På vägen hem från stallet fick min mobil nåt flipp. Den började med att lysa upp om och om igen och meddela att laddare eller dockstation är ansluten, och så durrade den sådär som den gör när man kopplar i laddaren. Detta gjorde den hysteriskt hur länge som helst medan en ruta dök upp där det stod nånting om Samsung Gear och strömdelning och blahablaha. Jag fick så hårt på nerverna så jag var påväg att slänga ut skiten genom fönstret, nu gjorde jag ju inte det utan startade istället om luren ungefär femton gånger innan den lugnade ner sig. På kvällen när jag skulle ladda den så som alltid innan jag går och lägger mig så funkade det inte. Paniken steg ögonblickligen eftersom jag har ungefär 20 giga och de senaste två åren av mitt liv dokumenterat i bilder och videos på mobilen, bilder som inte finns sparade någon annanstans för att min macbook inte orkar importera bilder längre. Min Dropbox har jag inte heller kommit mig för att uppgradera till större utrymme, så nu är hela mitt liv fast inne i mobilen med urladdat batteri.. 

 

Mitt sista alternativ är att fråga F ifall jag får låna hans trådlösa laddare, en sån liten manick man lägger mobilen på så den laddar. Om jag bara kunde få batteriet laddat så kan jag föra över bilderna till Dropbox och då kan jag skicka iväg mobilen på service. Jag blir bara jäkligt bitter över att en mobil som kostar nästan 1000 euro inte håller längre än två månader, vad är det för jävla skit egentligen? Ännu mer bitter blir jag när jag tänker på att Samsung kommer ut med nya s7 edge om några veckor och då är inte min mobil senaste nytt längre. Ska man ha en värstinglur så ska man ha det senaste som finns på marknaden annars kan man lika gärna ha nåt annat, materialisten i mig pratar haha!

 

Innan min mobil pajade övervägde jag faktiskt att sälja den och köpa den senaste modellen bara för att jag vill ha det så, men nu överväger jag att köra över skiten med bilen istället och återgå till iPhone. Jag har kollat runt hela morgonen efter motsvarande värstingmodeller från andra märken och var sugen på en HTC, de lanserar en ny om några månader. Men så efter lite research kom jag fram till att den har mycket mindre skärm, sämre ljusstyrka på kameran trots fler megapixels samt att själva modellen på telefonen inte alls tilltalar mig. Huawei är plastigt bajs som inte skulle falla mig in att köpa, LG's nya modell är tråkig och Sony vill jag inte ha. Så då återstår iPhone, jag som aldrig skulle ha en sån igen.. Men så å andra sidan vet jag att de håller, jag har haft fyra olika iPhones och ingen har nånsin klabbat. Min Macbook är snart sex år gammal and still up and running utan att någonsin blivit återställd eller ens uppdaterad det senaste året. Någon kan tycka det är galenskap att köpa en dator för nästan tre tusen euro, men så får man ju fråga sig vilket som är mer lönsamt - att köpa en ny windows dator vartannat år för närmare tusen euro, eller köpa en rejält dyrare en gång på många år? Man får vad man betalar för helt enkelt, vad än man vill intala sig själv. 

Så just nu sitter jag här med världens panikångest och vet inte vad jag ska ta mig till. Det blir ju inte bättre av att det är hur fint väder som helst där ute, solen skiner och fåglarna kvittrar - jag blir bara mer sur när jag ser ut genom fönstret. Jag vet inte vad det är med mig just nu, på sistone har jag verkligen inte fått nåt vettigt gjort.. Jag har inte lust att göra något över huvud taget, vill bara sitta hemma för mig själv och mögla fast i soffan. Höjdpunkten på dagen är när jag får åka till stallet och bara koppla bort allt annat för en stund, det är det enda jag ser fram emot och som jag faktiskt vill göra just nu. Jaja, det är säkert bara en liten vinterdeppighet som försvinner bara våren kommer. För våren är verkligen mer än välkommen nu, jag tycker hela vintern har varit en enda lång, blöt och mörk höst. 

 

Nu har jag ju inga nya bilder (eller några bilder alls) till förfogande så för att detta inte ska bli ett helt tomt och deprimerande inlägg så ska jag gräva bakåt i arkivet. Ni får ha en fin dag, njut av det underbara vädret och tyck synd om mig en liten stund för att hela mitt liv ligger inlåst i min mobil.. Blä!