Min vardag, mitt liv.

 

Tyvärr hade jag också glömt hur ont det gör i alla muskler när man pressar sig själv till max och hur obehagligt det är med koffeinsnurr i huvudet. Men värst är ändå när man inser hur mycket styrka man förlorat, det kan jag intyga när jag låg där i benpressen som en död fisk och inte kunde rubba 110 kg.. 

Jaja, det finns ingen annan väg än upp härifrån, jag ska känna mig stark igen och jag ska kunna springa 5 km utan att det känns som att jag ska dö 💪 

I vilket fall som värmde jag upp med 20 minuter på löpbandet, joggade med kraftig incline och sprang intervaller, sammanlagt 2,8 km. Det var överraskande lätt att springa, så konditionen kanske inte säckat ihop helt även om musklerna glömt vad de är till för. Efter den uppfriskande upplevelsen (who am I kidding, det är inte uppfriskande med pulsen uppe vid 170 i intervallerna 😂) drog jag ett rejält benpass. Jag kommer verkligen inte kunna gå imorgon för det är redan nu en kamp att sätta ner mig.. 

Nu är jag hungrig som en varg och väntar på att kycklingen ska bli klar. Inne på femte veckan nu och jag är redigt trött på allt som heter kycklingfilé, köttfärs, keso och kvarg. Men vi kämpar vidare, snart får jag mitt nya kostschema som är lite mer varierande så jag siktar in mig på det och försöker ignorera att det ännu är rätt så många veckor kvar på deffen. 

Efter middagen är det en snabb dusch som gäller innan jag intar liggläge där jag tänker stanna tills det är dags att sova!