Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Frisk luft

Publicerad 2014-10-30 14:17:06 i Allmänt, Hästarna ♥,

Hej på er! 

Inte fick jag sömn inatt, trots att jag var helt slut som människa. Dock var det inte ångest som höll mig vaken, jag kunde bara inte somna. Nåja, jag fick tag i sömnen nån gång efter halv fem och imorse vaknade jag till strålande sol så humöret var på topp i alla fall. 

Jag hämtade syster från skolan och sen red jag och Pia ut. Eller jag red Dior och Pia körde Nunnu. Och idag var min kära springare helt jäkla prillig.. 
När vi red ut så stod det tre rådjurskid på en åker långt bort, och det var absolut jätte farligt enligt Dior. Så farligt att han kände att han måste slänga sig runt för att springa hemåt och när jag förklarade att jag inte går med på såna fasoner så fick vi strutta omkring på två ben en stund innan vi kom vidare. 
Efter den incidenten konstaterade jag att vi inte hade några bromsar idag och endast den högsta växeln var bra nog. Precis allt var farligt, vi gick tre steg framåt och ett åt sidan då det kom postlådor, vattenpölar, kvistar, dinosaurier och sabeltandade tigrar vid varje kurva.
Men trots prilligheten fick vi en riktigt härlig ridtur i friskt tempo. Med solen i ögonen och den kalla höstluften i näsan ångade vi fram i arbetsgalopp på skogsvägarna, vid ett skede galopperade vi i ett dike men vi kom upp igen i samma fart så jag inte ens hann reagera. Ingen skada skedd alltså :D 

På vägen hem kunde vi ta det lugnt tack och lov, när han blir sån där så hjälper inget annat än att vänta ut det. Men kul hade vi och jag blir aldrig rädd där uppe heller, jag litar på honom på ett sätt jag inte kan förklara. 

Tyvärr visade han sin mindre trevliga sida när vi kom hem.. jag skulle svampa av honom då han blev ganska svettig och det har inte varit nåt problem de senaste gångerna. Men nu spolade Pia av Nunnu på samma gång och då fick jag inte ens komma nära honom med svampen. På en sekund svängde det och han var påväg på mig, då gör jag inget annat än går undan för jag har haft de där hovarna i pannan förut och det gör ont. En grimma och en borste i huvudet senare var allt frid och fröjd, dock var min häst fortfarande osvampad men jag fick rätt på det med min Magic Brush och massa mutor. 

Jag önskar så att Dior kunde vara normal. Att han skulle gå att sko, sköta och lasta utan problem. För om de där basgrejerna skulle funka så skulle jag och han bli farliga på tävlingsbanorna, det är jag säker på. Jag har aldrig stött på en häst med likadan arbetsvilja som Dior har, dit jag styr honom dit går han och han är totalt orädd för allt. Och han tycker om mig, han kommer alltid springande med öronen spetsade, han lägger sitt huvud i min famn och stänger ögonen och bara står där. Det gör han inte med någon annan.. 
Men så när jag utsätter honom för situationer där han inte är helt bekväm så går han till attack. Han är inte rädd, han blir bara förbannad. Jag har aldrig nånsin slagit honom men ändå riktar han sin ilska mot mig och då går jag undan för jag tycker om att leva liksom.. 

Vad ska jag göra med honom? Jag har övervägt att skicka honom till Estland men jag vet inte riktigt vart och mina sökningar på Google har inte gett så stora resultat. Om det skulle finnas någon här som skulle vilja ta sig an honom så skulle jag ge honom genast, men vem? Jag är villig att betala men det kan ju inte vara astronomiska summor heller.. Har ni några förslag? 

Nu ska jag duscha och göra mig i ordning för att åka till Ekenäs. Borde kanske äta nåt men jag är faktiskt inte hungrig just nu. Träningsvärken från igår går inte att beskriva med ord men ridningen hjälpte lite till att mjuka upp musklerna.
Inga bilder har jag heller, så tråkig jag är! Ha en fin torsdag allihop :)

Kommentarer

Postat av: Heidi

Publicerad 2014-10-30 18:09:19

Om Dior inte är rädd utan bara förbannad tycker jag i allafall det är bra, el bättre än att vara rädd. Då kan man jobba bort det och få honom och förstå att det inte är han som bestämmer i olika situationer. Rädda hästar går ju åxå såklart att lära men oftast är dom rädda för att det hänt något och dom har traumor. Och det är svårare att tas med! Kanske du bara måst börja lasta honom, träna träna träna! och skor behöver han ju inte kanske inte, du kan väl köpa tossor åt honom till vintern och rida barfota så långt det går?

Svar: Absolut är det bättre att han blir förbannad än att det beror på rädsla. skulle han vara rädd så skulle det kanske vara ännu svårare att få ordning på det för då krävs det otroligt mycket jobb att få upp förtroendet för människor igen. Men nu när han "bara" arg så då vet vi det. Tyvärr är jag ju också lite rädd för honom och man borde ju bara göra dom där sakerna som gör honom arg, men till det behövs nån som inte backar när han blir förbannad. Därför vill jag skicka honom nånstans där de har erfarenhet av sånt beteende och vet hur man ska reagera för att få bort det utan att riskera livet på samma gång. Du kanske kan åta dig honom? ;)
...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela