Deppad
Idag är det inte rosenskimmer och glädje å som det varit den senaste tiden i mitt liv.
Idag är jag ledsen och känner mig helt tom inuti. Sommardepression kanske, vad vet jag. Det är väl så här det är när man har en historia med psykiska problem, problembarn här hej..
Jag är ledsen för att Lucas är sjuk. Och för att det är just Lucky som kissar omkring, vi kan inte ha kvar en katt som håller på med sånt eftersom beteendet kan smitta av sig på de andra. Det är sorgligt för Lucky är en underbar katt men hon har visat tydligt att hon inte trivs med att dela hus med så många andra katter..
Jag är ledsen för att jag är så jävla fattig så jag inte kan åka och hälsa på mina älskade vänner i Skåne. Jag tror inte att nån fattar hur mycket jag saknar dem, och hur jävla mycket jag vill åka ner. "Ni sågs ju i januari, det är inte så himla länge sen", det är det visst! Ni som säger så kan ju försöka vara ifrån er bästa vän i ett halvt år så ska vi se hur jävla kul det skulle kännas..
Och så är jag ledsen och förbannad över att jag körde in i en fittans jävla fartkamera här om dagen. Så fruktansvärt onödigt men jag antar att det är smällen jag får ta när jag alltid envisas med att köra överhastighet och pilla på mobilen. Dumt jag vet och jag förtjänar nog att bli av med körkortet men det gör inte saken mindre irriterande. Kul att sitta ute i skogen utan att kunna ta sig någonstans på gud vet hur länge.
Fast jag får väl säga som vissa andra, det är inte med kortet man kör utan med bilen..
Och sist men inte minst längtar jag sjukt mycket efter bröllopsfotona.. Det har snart gått tre veckor och jag vill inte vänta längre! Jag förstår ju att det tar tid att redigera så många bilder, och jag vet att bilderna är värda att vänta på men ändå. Blä för att vänta!
Min brudbukett har möglat, det är väl kul? Jag som skulle pressa blommorna sen..
Det känns som att vi inte har något att se fram emot just nu. Inget kul som händer för vi har redan gjort allt kul. Snart är hösten här och när den är här är inte vintern långt borta. Och jag måste ärligt säga att jag inte vet om jag klarar av vintern igen. Jag blir så himla deppad när det är kallt och mörkt, dygnet runt.
Imorgon kommer Gea hit, vi har inte setts på hela sommaren och det är också helt fel. Vad är det för fel på mig som inte umgås med mina vänner på hur länge som helst? Jag är faktiskt inte så upptagen som jag vill tro att jag är..
På helgen ska jag umgås med Hanne medan Nicke jobbar cp långa dagar. Nästa vecka åker jag högst antagligen till Vanda och spenderar tid med Matilda och så ska jag träffa min kusin också som jag inte sett röken av på hela sommaren.
Och trots att jag har massa planer så känns det ändå som att jag inte har nåt att se framemot. Saknar min man varenda minut han är på jobbet och det är faktiskt lite jobbigt..
Näj, nu ska jag sluta klaga. Ignorera detta inlägg så slipper ni bli deppade av att jag är deppad. :)
