Strikt lchf

Publicerad 2015-04-29 13:26:11 i Min viktresa,

Jag har nu ynka 10 kg kvar till den målvikt jag satte i februari ifjol. Min lilla bulk period jag haft hela april har inte gjort någon desto större skada, förutom att jag cravear kolhydrater som aldrig förr just nu 😡

Men när jag skulle ta tag i dietandet igen i förrgår så fann jag verkligen absolut ingen motivation till det, jag kunde helt enkelt inte föreställa mig att käka köttfärs och keso varenda eviga dag i ytterligare sex veckor. Jag vet ju att deffen verkligen är effektiv och kilona rasar av mig, men jag blir halvknäpp på köpet och det känns inte som att det är värt det. Såklart vill jag nå min målvikt så fort som möjligt men jag vill gärna känna att jag lever under tiden, och jag blir så uttråkad och less av att äta samma mat varje dag. Variation är vad som funkar bäst för mig, och jag känner mig redan som en vinnare som kämpade genom sex veckor på deffen.

Så nu var det dags att gå till nästa kapitel och prova nåt annat. Det funkar inte längre för mig att bara skippa ohälsosam mat och socker och äta mindre portioner, min kropp brände bort över 50 kg genom det men hamnade sedan på en platå. Så för att få väck det sista så måste jag dieta tillsammans med regelbunden träning, och vad är väl då bättre än att gå tillbaka till nåt som funkat för mig förr. Jag pratar ju såklart om lchf, jag gick ner närmare 20 kg 2012, och då körde jag inte ens strikt eller tränade till det.

Jag säger nu farväl till torr köttfärs och geggig keso, farväl till att väga maten och räkna kalorier, och hej till fett och livsnjutning! Den här gången kör jag strikt low carb, samma tanke som på deffen att ligga så lågt på kolhydrater så kroppen går in i ketos. Men istället för att genomlida koliscravings och försöka stilla det med kvarg så är det sås, kött och fett som gäller. Allt det goda i livet helt enkelt haha!

Jag kommer köra lchf kost tills jag når min målvikt och när jag når den känner jag efter om jag vill fortsätta leva utan kolisar som bara gör mig trött och svullen. Nu är det bara lite svårt att ställa om min stackars svält födda hjärna till att det är okej att äta majonnäs, att äta när jag är hungrig istället för på utsatta tider och att inte räkna kalorierna i allt jag stoppar i mig. Men på samma gång är detta nog det bästa för mig just nu, en gång ätstörd åt ett håll så kan det när som helst svänga till ätstörd åt ett annat håll och det vill inte jag. Så nu äter den här tjejen det hon är sugen på men skippar det som gör henne trött och kass i magen, härligt! 😊

Ikväll är det dags att snöra på mig löpskorna och ge järnet på gymmet. Ska bli spännande att se hur mycket av kondisen som försvunnit tillsammans med all pizza och choklad de senaste veckorna, hoppas att det inte är så illa så jag är tvungen att börja om från början med cardion. Men är det så så är det så och då biter jag ihop och står på det där jäkla löpbandet tills det börjar kännas lätt igen, inget mer med det liksom!

Jag känner mig faktiskt rätt så unstoppable just nu. Alla mina kläder är för stora, magen och rumpan (mina problemområden) blir mindre och mindre och jag känner mig på g igen. Störda hjärnan är lugn och jag är redo att kriga vidare, vad gör väl en tre veckors paus när jag ändå tar mig tillbaka till där jag slutade. Finns viljan så kan inget stoppa en, och jag längtar tills jag får lägga upp alla före och efterbilder och berätta för er om den fruktansvärda känslan när den groteska siffran mötte mig på vågen innan Thailands resan ifjol. Snart!