Min vardag, mitt liv.

bloggen om min vardag

Go green

Publicerad 2014-07-31 12:37:33 i Allmänt,

Den senaste tiden har jag tänkt mycket på hur vi behandlar jorden vi lever på, hur vi behandlar djuren som vi stoppar i munnen och hur jag kan minska mitt ekologiska fotavtryck. Jag vet inte vad denna plötsliga medvetenhet beror på men jag har välkomnat den med öppna armar efter att jag konstaterat att jag inte alls måste göra som alla andra och bara blunda och hålla för öronen genom livet. 
 
Tycker inte ni att det är rätt hemskt att vi tar våran jord för givet? Att vi lever här som att det vore en självklarhet, som att resurserna är oändliga och att jorden så som vi känner till den kommer se ut så för evigt? 
Eller att vi föder upp och dödar djur för att sedan äta dem som att det är den mest naturliga sak att göra? 
Nu vet jag ju att det är så vi människor alltid gjort, och det är inget konstigt med det. Och jag säger inte heller att det är något fel på själva gärningen, utan mer tankesättet bakom det. 
När har det blivit förlåtligt och till och med normalt att döda en annan levande varelse för att sedan äta upp den? 
 
Visste ni att vi människor inte alls är köttätare från första början? Vi har inte tänderna till det (vi har inga vassa huggtänder som tex vargen och björnen) och vårt matsmältningssystem är inte gjort för att bryta ner kött. Jag tror inte att någon skulle äta en rå biff heller eller käka köttfärsen rätt från förpackningen? Det är ytterligare ett bevis på att vi inte är köttätare, eftersom vi måste tillreda köttet innan vi äter det. Jag vet inte med er men jag har då aldrig sett en varg stå och steka sin hare innna han käkar den? Inte heller är vi gjorda för att dricka mjölk, säg mig vilket annat däggdjur som dricker ett annat däggdjurs mjölk i vuxen ålder? Det finns inget.. Mjölk är till för bebisar, och från den egna arten. För jag tvivlar på att någon skulle gå fram till en ammande kvinna och be om att få ta sig ett sug, för att det är så gott. Äckligt exempel men ni ser pointen? 
 
Nu sitter jag inte här och försöker säga åt er att jag har vaknat upp och blivit världens veggofreak som kastar ruttna ägg på alla som äter döda djur. Ej heller har jag blivit någon miljöaktivist som lägger all min energi på hur jag kan rädda de smältande isarna i Antarktis eller pandorna i regnskogen, för det kan jag inte göra. Jag kan inte rädda världen men jag kan rena mitt egna samvete och dra mitt strå till stacken för om alla fortsätter leva på samma sätt som nu så kommer vi inte ha någon värld kvar att leva i, och det är bara fakta. 
 
Jag har tidigare blundat och inte velat se den kalla sanningen om hur köttdjuren har det i världen. Vi tror att djuren här i Finland har det så himla bra, de kommer från ekogårdar och hönsen är frigående och kossorna springer omkring på grönbete med vinden i svansen. Vakna upp för fan, det där är en utopi, en förfinad version av sanningen för att folk ska kunna äta de döda djuren med lite bättre samvete. Men vad många inte vet, eller kanske de vet men förtränger det, är att köttdjuren har det fruktansvärt illa ställt. 
Jag orkar inte gå in på detaljer, det finns massor av videos att se om man är intresserad, och det är verkligen ingen trevlig syn alls. Jag får knip i magen av att tänka på att jag ser mig själv som en djurvän och ändå understöder jag det värsta djurplågeriet som finns. 
Som några exempel så ser de flesta grisarna och kossorna inte dagsljus en enda gång under hela sitt miserabla liv, broiler är kycklingar som göds till det extrema för att väga över ett kilo när de är 6 veckor gamla. Värphönor sitter inklämda i små burar utan någon som helst mänsklig kontakt och blir pumpade med diverse hormoner för att värpa så många ägg som möjligt om dagen. Grisar, som är intelligentare än människor, utvecklar beteendestörningar av tristess och tuggar knorrarna av varann. Sen dör de av infektioner och så tar det dagar innan någon gör sig av med kadavret, så de andra grisarna är tvungna att se på sin döda kompis. 
En mjölkko blir av med sin kalv efter typ ett dygn, hur skulle det kännas om någon skulle ta vår bebis ifrån oss och så skulle vi bli mjölkade efter det för att så snart som möjligt bli parade igen så man kan producera mer mjölk? 
 
Nu säger jag absolut inte att alla djur har det så här, lika mycket som jag är medveten om att det går till så här vet jag också att det finns gårdar där djuren har det bra, de blir omskötta på bästa tänkbara sätt och lever ett bra liv tills det är dags för dem att dö. Men det hjälper inte ändå det faktum att de blir dödade för att hamna på vår tallrik. Jag lekte med tanken att ha en liten bondgård här med en gris och kanske ett får, några hönor och två kossor, för att slippa understöda köttindustrin och djurplågeriet där. Men så insåg jag att jag ändå skulle göra det samma senare, jag skulle mörda dem för att äta deras kött. Den tanken äcklar mig faktiskt lite.. 
 
Snälla missförstå mig rätt nu, jag ser absolut inte ner på någon som väljer att äta kött för jag gör ju det själv. Jag undrar bara om ni över huvud taget har tänkt på de här sakerna, och om ni har gjort det, hur kommer det sig att ni fortfarande väljer att äta köttet när ni vet hur det går till? Är det för att det "hör till" att äta kött, för att ni alltid har gjort det och inte vet nåt annat, eller för att ni tycker kött är gott? 
Jag har hunnit tänka en hel del under alla dessa vakna nätter och kommit fram till att jag inte ens vet varför jag äter kött egentligen. När jag riktigt tänker efter så gillar jag inte ens smaken av kött, jag äter till exempel inte nöt och väldigt sällan griskött. När jag väl gör det så sitter jag och petar och pillar i biffen för jag tycker att allt det vita (fettet och vävnader) är snuskigt. Maletkött äter jag för det är gott i tacos, och i sås med spaghetti. Jag har aldrig varit något fan av köttfärsbiffar eller bullar, kyckling äter jag ibland men inte är det heller någon smaksensation. Så då har jag frågat mig själv; varför äter jag egentligen kött om jag inte tycker det är jätte gott? Varför fortsätter jag understöda köttindustrin när jag vet vad hur det går till? 
 
Jag har nu bestämt mig för att prova på att lämna bort så mycket kött och mejeriprodukter som möjligt, jag förlorar inget på det. Jag tror att den största orsaken till varför människor inte vågar prova på vegetarisk kost är på grund av rädsla och för att man är bekväm med nåt som alltid varit på samma sätt. Men vi lever faktiskt på 2010-talet och vi har internet till vårt förfogande, som svämmar över av olika veggo-bloggar, recept sidor, internetshops osv osv. Det är absolut inte svårt på något vis och jag tror att vem som helst skulle klara av att i alla fall prova ändra om kosten till fördel för djuren.. Jag är rädd för att jag är så himla kräsen, jag har djupt rotade ätstörningar och skeva förhållanden till mat men jag tänker ändå ge det en chans. Jag har pratat med fler vegetarianer som säger sig må så mycket bättre efter att de slutat äta kött, och jag vill också känna mig så där ren och fräsch inuti. Jag märker såklart enorm skillnad på mitt mående nu och förr, men jag strävar alltid efter en ännu bättre känsla. 
 
Jag menar absolut inte att göra någon upprörd med det här inlägget, och detta är ej heller något hatinlägg mot köttätare. Jag vill bara dela med mig av mina tankar och åsikter, kanske väcka någon annan med mina synpunkter. Detta är en evig debatt det är jag medveten om, men jag tycker att man måste våga kliva ut ur sin comfort zone för att göra världen vi lever på en bättre plats. Och det där med att "det spelar ändå ingen roll om jag försöker värna om miljön och låter bli att äta djur, jag kan ändå inte rädda världen så det är skit samma om jag lever som jag gör", det är rena rama skitsnacket. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, och många bäckar små blir en stor å. Kanske inte om ett eller tio år, men om femtio? Kanske om världen skulle bli en bättre plats att leva på för våra barn? 
Jag kommer högst antagligen inte att klara av att bli vegetarian så där påriktigt men nu ska jag i alla fall försöka byta ut köttet mot något annat, och se vart det leder. Jag förlorar i alla fall inget på att försöka! 
 
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Malin

Publicerad 2014-07-31 14:20:00

Hej!
Lästips: Lingon&läppstift av Noora Shingler.
Väldans bra bok:)

Svar: Tack för tipset, ska genast kolla upp vad det är för nåt bokmal som jag är! :)
...

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

...

En levnadsglad 24 åring här som skriver om mitt liv med allt vad det innebär utan censur och krumelurer. Jag skriver om min viktresa som jag påbörjade i februari -14, om hur det är att försöka bryta ätstörningar och ett matberoende. Utöver det skriver jag väldigt öppet om min panikångest och depression, de dagar det är skit så är det skit och det är inget jag gömmer eller förfinar här. Sist men inte minst handlar denna bloggen om livet tillsammans med mina underbara djur och min fina man. Jag föder upp nakenkatter och chihuahua, jag har två hästar som är mina husdjur och så får vi inte glömma den lilla inneboenden som gömmer sig på vår vind! :) Hoppas ni trivs här, tveka inte att lämna en kommentar, jag svarar på varenda en!

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela