Min vardag, mitt liv.

Jag har ingen lust att blogga just nu, går på automode och gör bara det som behöver göras. Nu ska jag städa råttburarna och bada råttorna, bra att ha mycket att göra så att tankarna hålls på andra håll. När det är fixat ska jag gå ut med hinkar och en spade för att få grus till Kalimeros grav. Ska försöka göra så fint där som möjligt, även om det inte går att plantera några blommor för de fryser väl ihjäl där ute..

Igår var jag med om något jag aldrig ens tänkt på förut. Jag begravde min häst. Jag kan inte förklara i ord hur ont det gjorde i hjärtat att se honom där, i gropen, livlös. Jag förstår inte nu i efterhand hur jag över huvud taget klarade av att stå där.

Men nu har Kalimero fått ro, han gjorde sin sista resa igår och vilar nu tryggt bakom huset där han kan vakta över oss hela tiden. Han har en vacker äng att springa på, och en gran som ger honom skugga. Han älskade att vara fri om somrarna men brände alltid mulen i solen, därför behövde vi någonting som ger honom skugga. Han fick ha sitt täcke på sig, ifall det är kallt på vägen, och jag ska göra allt jag kan för att göra hans grav så fin som möjligt.

Som Cassu skrev; He was the greatest.